20 April 2010

Förtrollningen

Någonting mycket mystiskt hände i fredags kväll. Det hela började med att en råtta rusade över Christins fötter när vi stod på den risiga bakgården vid Pluto, dit vi just anlänt för att se Tiger Tape och Cats on Fire. Utöver att Christin beskrev detta som det förmodligen bästa som hänt henne en fredagkväll sedan hon var på fest och fick hålla i en salamander, så reflekterade vi inte mycket mer över detta, förrän efteråt när bitarna börjat falla på plats och helheten klarna.

Senare under kvällen, efter spelningarna, letade vi upp ett lämpligt buskage för att göra vår grej, så att säga. I mörkret, på en stol alldeles i närheten av nämnda buskage, hittade vi en marinblå kostym, med byxor, väst och kavaj. Det var väl ungefär här som vi började ana ugglor i mossen som man säger. När jag sedan slet upp ett gigantiskt hål i mina strumpbyxor i samband med att vi gjorde vår grej stod det i princip klart för oss vad som varit i görningen denna drömlika kväll.

Vi utgår ifrån teorin att det var Christins drömman som bar den marinblå kostymen, när han utan förvarning överrumplades av en trollkarl som förvandlade honom till en råtta. Han blev då tvungen att leta reda på sin kvinna, för bara hon kunde göra honom till människa igen. "Han hittade mig, jag hittade honom, men vi fick tyvärr inte varann" som Christin konstaterade dagen efter. Beträffande det enorma hålet i mina strumpbyxor, så slet trollkarlen upp det när han flydde in i en annan dimension, till vilken ingången av en ren slump lokaliserats till mitt vänstra knä.

Fastän allt det här självfallet framstår som solklart för de flesta upplever jag att det fortfarande finns vissa frågetecken att räta ut. Varför fick de inte varandra? Hur vanligt är det att ha portaler till andra dimensioner på kroppen? Varför passade inte trollkarlen på att sno kostymen, som trots allt var rätt fräsch? Varför ville ingen annan ha kostymen när jag och Christin försökte pracka på dem den? Kan salamandern Christin träffat tidigare varit en annan förtrollad drömman? Bevismaterialet är visserligen överväldigande, men jag fattar ändå inte riktigt hur allt hänger ihop.

Men det var spännande, och det är ju vad som räknas. Man skulle kunna sammanfatta det som att det var lite som Askungen, Harry Potter, LOTR och Narnia på en och samma gång. Det känns som att jag sett ljuset och blivit frälst, och jag överväger nu att börja hänga i Science Fiction-bokhandeln på heltid.

PS. Jag vet inte om det eventuellt är av relevans att vinet var ovanligt billigt den aktuella kvällen och att jag igår upptäckte att jag gjorde av med alla pengar jag hade i helgen. Men på något vis misstänker jag att det kan finnas en koppling mellan detta och ovanstående historia...

No comments:

Post a Comment

Note: only a member of this blog may post a comment.