20 May 2010

Framtiden

Nu säger jag det! Jag gör det bara! Jag struntar i om det är fullkomligt o-häftigt, jag bara kör: jag tror att jag har valt världens bästa yrke! Om man är lärare har man inte tråkigt, och man sitter absolut inte och möglar på något kontor. Man får bestämma jättemycket själv och man kan testa nya grejer varje dag. Och - detta är enormt okreddigt - det är roligt att arbeta med barn.

En särskild - och smått irriterande, dock - aspekt av läraryrket är hur exakt precis alla tycks ha en åsikt om hur skolan bäst borde se ut. Inte förvånande förstås; alla har trots allt gått i skolan. Därför vet alla bäst hur där borde gå till. Tror de i alla fall. Att det är uppenbart att detta inte stämmer visar väl om inte annat Björklunds skolpolitik som ofta rimmar så enormt illa med diverse pedagogiska insikter och överväganden.

Skolan är en institution var i princip hela befolkningen passerat och alla har erfarenheter därifrån. Denna lilla detalj skiljer skolan som arbetsplats från i princip alla andra arbetsplatser. Både i tid och otid uttalar sig folk om hur lärare borde, eller inte borde, sköta sina jobb; något som vore otänkbart när det gäller de flesta andra yrkeskategorier. Att lärare besitter ett särskilt kunnande är det få som tycks fatta eller värdera.

Oavsett alla dessa åsikter om lärare och deras arbete, så finns det en sak som endast lärarna kan känna till. Det är en plats, där omvärlden inte kommer in, en väl bevarad hemligt, en inkräktarfri zon. Jag talar självfallet om lärarrumet - eller som det, mer politiskt korrekt, heter idag - personalrummet. Kanske fick man en gång en glimt av himlen när en lärare gick in eller ut, men det var också allt. Den där röda soffan, de blommiga gardinerna (som var mycket finare än de som prydde klassrummens fönster!) och de oändliga kaffekopparna.

Nu ska jag avslöja något för er: i lärarrummet är det precis som man trodde att det var när man själv var liten elev: lärarna sitter där inne och fikar och skrattar mest hela dagarna. Och det finns alltid tårta! Och bullar! Och kakor! Kaffet tar aldrig slut! Och sa jag att det alltid finns tårta? Och choklad! Där sitter man hela dagen och trycker i sig när de stackars eleverna tvingas lära sig om demokrati och matematiska prioriteringsregler. Det är lärarnas egen, underbara, vackra, sockrade värld. Och man måste ha nyckel för att komma in - jag har min i en kedja runt halsen; vi (blivande) lärare är ju ett praktiskt släkte!

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på ett gött mattelärarskämt (dock inte klassikern Pythagoras sats - ni vet den som kladdar mellan sidan 97 och 98 i matteboken, höhö), som är alldeles utmärkt att dra om man har elever som klagar på låg temperatur i klassrummet: gå och ställ dig i hörnet, där är det alltid 90 grader! Boom boom tisch!

1 comment:

Note: only a member of this blog may post a comment.